I förrgår var allt som vanligt ja ända till kvällen. Ozzy var ute och jagade sork på gärdet, åt mat...ja som vanligt, kanske lite förändrad. På kvällen bara la han sig i trappan upp till övervåningen. Orkade inte äta, inte gå ut. Hela natten gick jag fram och tillbaka för att titta hur han mådde.
På morgonen ringde jag vetrinärerna, min "vanliga" hade stängt för klämdagar. Tillslut fick jag tag på Distriktsvetrinärernas "ängel" Julie. Han var ute på hembesök hala dan men skulle ringa mej så fort hon var nere på stationen. Klockan 16 ringde hon och sa att det gick bra att komma ner till 16.45 Det var de jobbigaste 45 minuter den dagen.
Han hade försämrats väsentligt och hade svårt att få med sig bakbenen.
När vi kom till vetrinären så hade han näsblod, svårt att hålla balansen, . Han hade tappat 1,5 kg!! Höger njure var förstorad och skrovlig. Tillsammans med vetrinären bestämde jag att vå Ozzyman skulle få resa vidare till katthimlen, inget lätt beslut men min bild av att ha katt är inte att hålla dem vid liv till vilket pris som helst. Jag skulle inte kunna tänka mej att medicinera dem livet ut för att jag vill ha dem kvar om de är så sjuka. Att bara plåga dem med att ge mediciner som var något av det värre Ozzy gjorde. Nej det tunga beslutet kändes rätt, kanske mycket av det fina stöd jag fick av Julie på Vetrinärstationen. Där stod hon på övertid efter en lång dags arbete och var hur underbart omtänksam man kan tänka sig!
Barnen hade fått ta adjö av Ozzy innan vi åkte och ville att jag skulle ta in honom så de fick se honom när jag kom tillbaka.
Det kändes tomt att inte Ozzy kom till mig i natt men vi har en annan "tröstare" i familjen som legat hos oss hela natten. Tusseman. Han är också lite fundersam på att Ozzy inte finns, men kanske, kanske vi kommer skaffa en annan liten kompis till Tusseman framåt sommaren, men det är inget jag vill tänka på nu.
Nu hoppas jag att du har det bra i din katthimmel och får många feta sorkar, kokt torsk och fåglar på menyn Ozzy. Vi saknar dej så men vi vet att du har det bra nu!
10 kommentarer:
Kram.... han har det jättebra nu, han vakar över er!
//Malin
Ja dte är sorgligt när ett älskat djur måste lämna en. Tänker på er!
Kram!
Usch. Ni har det tufft nu. Stor kram!
Åh, vad tråkigt :( Men, som sagts, han har det bättre där han inte har ont. Kram!
det är med en tår rinnande nedför kinden som jag läser det här. Jag vet hur det är att förlora en älskad familjemedlem, det är bland det värsta som finns. Jag skickar en stor kram till er!
Även fast jag visste detta efter att ha läst på Scrappiz så rinner tårarna... Det känns SÅ att förlora en familjemedlem! Han är nog ner o hälsar på er när ni minst anar det... Mellan alla kattlekar däruppe.
Ha det så bra och tack för dom gulliga orden under mitt inlägg om väggen.
Kram
Stor kram till dig! Det är så hemskt att förlora en vän så där.=(
Nu har han det bra utan sjukdom i sin katthimmel! KRAM!
Sådana stunder är oerhört jobbiga, det finns egentligen inga ord för dom.
En liten tröst är väl att han har det bra nu och att du vet var han är.
Vi har genom åren förlorat 3 katter som bara gått ut genom dörren och försvunnit. Hela tiden går man och ropar efter katten och just ovissheten vad som hänt det är värst.
Ha det så bra det går att ha mitt i din sorg!
Stor styrkekram till hela familjen. Det är tufft att förlora sitt älskade djur som är en i familjen. Tänker på er!
Kram Jessica
Alldrig roligt att förlora en familjemedlem, tänker på er och skickar en stor kram. //Marie
Skicka en kommentar