Betraktelser över en skitig kaffekopp

Vissa dagar är bättre än andra och vissa dagar är tunga och blir lätt tyngre av andra människors inflytande över min person - energislukare.

Jag har flera gånger bestämt mig för att sluta "umgås", "Låta bli att bry mig" om dessa människor enträgna beteende, men felet med mig är att jag innerst inne tror människor om gott. Jag tror på människors inneboende välvilja mot sina medmänniskor. Naivt - jag vet!

För varje gång blir jag lika besviken på en del människors fula sätt. Hur en del "tror" sig vara det centrala och det andra människor ska följa.

Vad är det då som driver dessa energislukande egotrippade människor? De vill gärna synas, säger ofta saker som sårar, de vill gärna vara lite för mer än oss andra, saker de gör gagnar oftast dem själva. Men varför? Visst vill man synas ibland och visst vill man dra fördelar av situationer, men det känns inte som ett självändamål, eller hur?

Är det deras osäkerhet? Att de måste kuva, trycka ner folk för att de slaviskt ska följa dem och säga ja tack å amen?

Och så om man inte helt följer dem blir de ibland oresonliga och t o m far med osanningar och förtalar folk.

Ja har inga bra svar. En del energislukare har jag gjort mej av med och det är befriande, men man stöter på dem till och från och ibland får man dras med dem ett tag.

Ibland blir man så besviken på sig själv att man råkar i fällan - men jag har bestämt mig för att livet ser ut så och det kan man inte göra så mycket åt. Det bästa är att man lär sig snabbt vilka som är energislukare och snabbt skapa ett förhållningssätt så man inte åker ner i deras fälla.

Jag är ingen flitig Bibelläsare, men talesättet "Det är saligare att giva än att taga" ligger det mycke i, och om man ger så får man oftast tillbaka.