De senaste böckerna jag malt är Anne B Ragdes böcker, Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna.
Berlinerpopplarna utspelar sig på en släktgård utanför Trondheim där tre bröder mer eller mindre ofrivilligt återförenas kring moderns dödsbädd. Den äldsta brodern Tor har bott kvar på gården och "tagit hand om" den och djuren. Margido den andra brodern, begravnings entreprenör. En man som sitter inne med mer fakta om familjen än de andra bröderna. Han slits dock av att vara otroligt självbehärskad och disciplinerad. Den yngsta brodern Erlend har flyttat till Köpenhamn och lever det goda livet. Men under den goda glada ytan finns en annan Erlend, den som drevs bort från familjen på grund av sin homosexualitet
Det blir en tid med avslöjanden och försoning mellan de tre bröderna och Jorunn, Tors vuxna dotter som ingen annan av de kännt till.
Det är en underbar roman med lögner, sorger, insikt, humor och värme. Ja allt vad man kan begära av en fulländad roman!
Eremitkräftorna är uppföljaren till Berlinerpopplarna. Denna lika underbara bok följer upp första bokens avslöjanden och slutar något frusterande med en cliffhanger. Nu väntar jag bara på den sista boken i trilogin "Vila på gröna ängar" vilken redan är förhandsbokad!
Böcker skrivna med insikt och värme! Rekommenderas!
En kontrast till dessa två böcker är "Flickan under gatan" av Roslund & Hellström
Här får man följa Evert Grens och hans kollegor på polisen, ner under gatorna i ett bitande kallt vinter stockholm till en värld de inte visste existerade.
Man skakas som vanligt om av R & H´s romaner och man ruskas om ordentligt. Den räcker dock inte upp till "Edward Finnigans upprättelse" nivå, men R & H´s böcker är otroligt bra skrivna och alltid läsvärda. Inga platta storys här inte.
Även denna rekommenderas varmt!
Den fjärde boken jag avslutade förra veckan var "En sorts kärlek" av Ray Kluun.
GP skrev : Att En sorts kärlek från första till sista sidan är smärtsam är ett understatement, men den visar sig också vara en av årets allra vackraste böcker. Och tårarna fortsätter att trilla."
Ray Kluun skrev En sorts kärlek när hans fru dog i cancer. Kvar lämnade hon honom och deras lilla dotter, ensamma. Det är en skoningslöst självutlämnande roman på många sätt.
Första kapitlen jag läste i denna bok beskrev hur notoriskt otrogen han var mot sin fru och hur han gav sig orsaker och anledningar till att vara detta. Jag var förbannad hela tiden och tyckte att boken var patetisk och platt. Men sedan utvecklas boken till en tårdrypande kärlekshistoria. Sammanfattnings vis kan man säga att det var det "platta" kapitlen som skapade hela historien!
Vill ni bli rödgråtna?! Läs den!
glitter-graphics.com
1 kommentar:
Din bokmal....
jag lever men är ju som sagt väldigt upptagen av en liten lurvig hund som liknar en isbjörn..
idag har han varit "soft" så jag har surfat, men du har inte varit online......
Skicka en kommentar