Sorgens innersta kärna

Idag är det 10 år sedan min pappa gick bort.

Vi var helt oförberedda på att det skulle hända. På lördagen kom han på cykel ner till mig och Jocke som då bodde inne i stan för att som vanligt tippa V75 med oss.

På söndagen fick han ont i magen och på måndagen gick han bort.

Allt var så chockartat för oss alla.

Jag fattar inte var de här åren tagit vägen. Vissa dagar känns det så avlägset och vissa dagar känns det så nära i tiden. Man kommer aldrig kunna greppa det riktigt.

Efter begravningen gick jag totalt in i väggen, orkade inte äta, sova, klarade inte av någonting. det tog lång tid innan jag ens förstod faktumet att pappa var borta.

Periodvis gör det fortfarande mycke ont i hjärtat men jag försöker se sorgen på samma sätt som i filmen "Jim och piraterna Blom" där säger Hasse Alfredsson något till pojken Jim som förlorat sin pappa och som går omkring med en svart sten i bröstet och gör ont. Hasse tar stenen och knackar den mitt itu och visar honom sorgens själva kärna som är den finaste man kan ha och som man aldrig ska göra sig av med. Och stoppar den tillbaka

Och så är det. Jag har haft den tanken med mig när jag förlorade pappa och mamma. Tillåt dig att sörja, det kommer göra ont men sen har man det finaste kvar. Själva sorgens diamant.

Jag är stolt över att jag har en pappa att kunna sörja och sakna.

Alla har inte det ur flera synvinklar

I hans dödsannons fanns dikten av Gunnar Ehne som passade min pappa så bra, för det var bl a i skogen han trivdes som bäst

Kvällsböna

Har du nôn skog

i din himmel, du Gud

Te gå i en finen kväll

En tocken där gammel skog, du vet

mä smörsôpp å kantarell

Vi hörd fôll ôm gröna änger

ôm söer mä vita ull

Musik ifrå harpas stränger

å gater gjord uttå gull

Men ja skull nock int trives

mä dä där, du Gud

Du vet ja ä blyg å rädd

Dä låter sö fint på nô vis, du Gud

å ja ä int tocken klädd

Kanske du tycker ja tarjer å fråger

men dä här ä noga för mej

Fast slepper ja unna ellbrann å plåger

ska ja ta´t sôm dä ä ôppnär dej

Men har du en skog

i nôn utkant, du Gud

vill ja gå där i ensamhet

å ly på en bäck å på fôggelsang

när dej, i all evihet

Ur E sali blanning

Jag saknar dej pappa och kommer alltid göra det...

.