Det är 4 år sedan idag...

Det är fyra år sedan idag som livet förändrades i nafs.

Jag var skulle göra sista dagen på min rehablitering efter en whiplash skada och kände att tiden var verkligen inne att börja arbeta igen. Jag servade barnen med frukost och påklädning och kände mig väl till mods och hoppfull inför framtiden. en alldeles vanlig morgon med småbarnens skratt och gråt och tjafs.

Väl i bilen och ute på vägen insåg jag att de fuktiga vägbanorna hade frusit till ett förrädiskt väglag.
Minns att jag sa till barnen att nu fick vi köra mycket försiktigt. Vi kröp fram med bilen.

Ett par kilometer hemifrån händer det man fasar för. Jag tappade totalt kontrollen över bilen och den snurrade över vägbanan på felsida vägen. Barnen skrek i bilen!  Jag lyckades tillslut parera och få tillbaka bilen i körriktning. Då kommer hjulen över asfaltskanten och vi voltar ner i diket. Det är ett fruktansvärt oväsen.. Jag hinner höra barnen;  vi dör mamma vi dör! Jag vet tänkte jag.....

Till sist ställer sig bilen på fronten och välter och allt blir knäpptyst...inte ett ljud ifrån barnen, motorn har tystnat...
Nu är det slut tänkte jag .....jag vågade inte vända mej om för att möta den blick jag fasade för. Då hör jag barnen bakom mej och ser i backspegeln att de ser oskadda ut där de hänger upp och ner i sina bilstolar. Jag lyckas till slut få av mej säkerhetsbälte och kravla mej upp på passagerar sidan för att ta mej ut och få ut barnen. Jag lyckas inte på något sätt eftersom bilen är så deformerad så att bildörren inte går att öppna. Efter en stund, jag vet inte hur lång tid som gick fick vi åtminstone hjälp att komma ur bilen. Jag hade slagit i vindrutan eftersom inte krockkudden inte utlöstes och slagit i knäna i instrumenbrädan. Barnen hade klarat sig oskadda fysiskt sett. Och jag var överlycklig för detta och var beredd att ta all smärta i världen bara de klarade sig!
Det blev en hel massa undersökningar CT rtg mm. Först gick jag på endorfin påslag men sen kom smärtorna. Halva ansiktet blev förlamat och ut i armen. Allt var ett enda töcken de första dagarna.
 Jag hade skadat min nacke och bäcken.

Vi hade haft änglavakt trots allt!

Den dagen förändrades mitt och min familjs vardag drastiskt och det var början på en lång och på många sätt smärtsam väg tillbaka.

Årets första dag

När vi vaknade i morse hade kung Bore svept förbi...ett underbart vitt fräscht landskap - det hade snöat under natten. Tyvärr kommer det inte ligga länge eftersom det töar ute.

Barnen han med att göra en gigantisk snöhäst nere på gärdet. Den kommer nog finnas kvar i morrn bitti i alla fall.

Julledigheten tillsammans med maken är nu till ända, och vi har haft en skön ledighet hela familjen.

Foto1/366

Gillar inte nyår - känner mej lite vemodig då...varför vet jag inte....

Jag hoppas att detta året ska föra med sig nått bra, jag vill må bättre och ffa vill jag hitta nått att göra..

I morrn är det årets första vardag och jag och barnen är lediga än ett tag..vi får se vad dagen har att erbjuda.

Jag har inga direkta nyårslöften, men jag vill bli bättre på att uppdatera här inne vi får se vad som händer .....

Ha det fin mina vänner!

Fågelgodis till utegranarna

Igår blev det lite julpyssel till förmån för våra vänner fåglarna, de ska ju ha något de också.

Jag och barnen gjorde "fröstjärnor" som ska hänga i vår egenhändigt gjorda skog här utanför

Barnen älskar att vara med och grejja, särskilt nu till jul! Och det är trevligt att ha deras sällskap!

Här är de nyfyllda formarna på väg ut för kylning.

Se så fina de blev!

Får göra en omgång till, passar bra att ge bort till nån djurvän också .

Klara för upphängning!

Så kom de då tillslut!

Idag när jag kom hem så gick jag och Nora rundan och tittade till våra djur. Jag har har varit osäker på om parningen med Ulla och Skutt hade tagit sig på den lilla stund de tillbringade i utehagen. Men åldern till trots skjuter inte Skutt lösa skott inte. När jag kikade in i buren idag så hade Ulla boat ordentligt och fått små bebisar.

Jag gjorde en snabbkoll genom boet så att det inte låg några döda där och en snabbräkning av de små resulterade i 6 små liv. En del grå och några fläckiga!

Man blir så förundrad varje gång det föds en liten individ vare sig det är människor eller djur, att det fungerar så bra!

Jag är tacksam att jag får möjligheten att ge mina barn upplevelsen att få ta hand om djur och se små liv komma till.

Ifjol var det killingar som kom till världen och med allt vad det innebar med mjölkning osv.

I år fick vi små kaninbebisar och hoppas på att det blir kycklingar i mitten av juni.

Vårshow på dansstudion

Nora har haft sin första vårshow på dansstudion. Det var en upplevelse både för mor och dotter att lämnas hela helgen för att kunna delta i generalrepetitioner och föreställningar. Dansläraren Marie-Louise och två tjejer från gymnasiet Judith och Emelie tog väl hand om dem.

Showen var en resa genom det senaste århundradet och Noras grupp dansade till Edward Griegs "Morgon"

De hade fått låna tidsenliga nattkläder från Gammelvala och jag kan säga att mammas ögon var inte torra då hon ser sin dotter sväva omkring på scenen.

Spännande att ta emot publikens applåder!

Det har varit en mycke angenäm helg även om Nora var rätt trött på söndagkvällen.

8 år...

Idag är det 8 år sedan min mamma gick bort och 10 år sedan min pappa begravdes.

Märkligt sammanträffande. Men när mamma låg på sjukhuset åkte jag upp till henne den sista kvällen och tog avsked av henne. Jag bad henne helt enkelt släppa taget och gå till min pappa.

Varje natt sedan han dog hade hon drömt om att han tog henne i handen och hjälpte henne över ett dike i skogen där de så ofta var.

Denna natt tog han henne i handen och tog med henne till den andra sidan bort ifrån oss. Mamma tappade gnistan när pappa gick bort. Utan honom var hon halv. Och det var egentligen inte så konstigt. De levde för varandra och för familjen.

När klockan var 5.45 ringde de och sa att det var slut. Det var en kall morgon och jag gick ut och gick ner till Racken. Det knäppte och ylade i Rackens is och det kändes så tomt..ändå kunde jag inte gråta. Gråten satt fast i bröstet och där kom den att stanna länge innan den kom ut. Och den har inte kommit ut ordentligt ännu. Jag hade inte "tid" att sörja min mamma, jag var tvungen att försöka överleva för mitt första barn som nu var 5 månader.

Jag var nybliven mamma och själv förlorat min mamma. Vem skulle jag nu ringa? Vem skulle jag nu fråga till råds? Jag kände mej helt rådvill.

Det var många gånger som jag lyfte telefonluren för att ringa...och det är många gånger nu den senaste tiden som jag önskat jag kunde prata med både min mamma och pappa och få berätta, få glädjas över mina barn tillsammans med dem. Men jag vet att de gör det i sin himmel. De ler och skrattar åt och med våra barn och de gråter då vi är ledsna. Jag vet det.

Nu vet jag ju att jag inte är ensam. Jag har min fina familj och jag har mina syskon och kanske vi står varandra närmre nu än tidigare.

På mammas begravning ville vi ha anemoner i handbuketterna. Det var mammas favorit blomma och det var det enda rätta valet. Så på min mammas födelsedag den 12/2 köper jag alltid anemoner till graven.

Jag saknar dej mamma

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill.
och blir åter kysst.
Slumra min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!

Sorgens innersta kärna

Idag är det 10 år sedan min pappa gick bort.

Vi var helt oförberedda på att det skulle hända. På lördagen kom han på cykel ner till mig och Jocke som då bodde inne i stan för att som vanligt tippa V75 med oss.

På söndagen fick han ont i magen och på måndagen gick han bort.

Allt var så chockartat för oss alla.

Jag fattar inte var de här åren tagit vägen. Vissa dagar känns det så avlägset och vissa dagar känns det så nära i tiden. Man kommer aldrig kunna greppa det riktigt.

Efter begravningen gick jag totalt in i väggen, orkade inte äta, sova, klarade inte av någonting. det tog lång tid innan jag ens förstod faktumet att pappa var borta.

Periodvis gör det fortfarande mycke ont i hjärtat men jag försöker se sorgen på samma sätt som i filmen "Jim och piraterna Blom" där säger Hasse Alfredsson något till pojken Jim som förlorat sin pappa och som går omkring med en svart sten i bröstet och gör ont. Hasse tar stenen och knackar den mitt itu och visar honom sorgens själva kärna som är den finaste man kan ha och som man aldrig ska göra sig av med. Och stoppar den tillbaka

Och så är det. Jag har haft den tanken med mig när jag förlorade pappa och mamma. Tillåt dig att sörja, det kommer göra ont men sen har man det finaste kvar. Själva sorgens diamant.

Jag är stolt över att jag har en pappa att kunna sörja och sakna.

Alla har inte det ur flera synvinklar

I hans dödsannons fanns dikten av Gunnar Ehne som passade min pappa så bra, för det var bl a i skogen han trivdes som bäst

Kvällsböna

Har du nôn skog

i din himmel, du Gud

Te gå i en finen kväll

En tocken där gammel skog, du vet

mä smörsôpp å kantarell

Vi hörd fôll ôm gröna änger

ôm söer mä vita ull

Musik ifrå harpas stränger

å gater gjord uttå gull

Men ja skull nock int trives

mä dä där, du Gud

Du vet ja ä blyg å rädd

Dä låter sö fint på nô vis, du Gud

å ja ä int tocken klädd

Kanske du tycker ja tarjer å fråger

men dä här ä noga för mej

Fast slepper ja unna ellbrann å plåger

ska ja ta´t sôm dä ä ôppnär dej

Men har du en skog

i nôn utkant, du Gud

vill ja gå där i ensamhet

å ly på en bäck å på fôggelsang

när dej, i all evihet

Ur E sali blanning

Jag saknar dej pappa och kommer alltid göra det...

.

Jag saknar er....

...mamma och pappa...
Vissa dagar är sorgen och saknaden efter er lättare att bära, men ibland tung som bly.

Det är de dagar jag försöker frammana era röster och ansikten och bara får fram ett suddigt blurr, de dagar när jag önskar att ni var ett telefonsamtal bort, de dagar mina barn frågar efter er.

Som sjuksköterska har jag fått lära att sorg är en universell företeelse, att det finns ingen gyllene medelväg att hantera sorgen på. Jag har lärt mej att hantera sorgen och lever igen. Men likväl är vissa dagar vissa stunder präglade av er frånvaro. Att ritualer sägs skapa trygghet i en förvirrande situation.

Livet flyter på..............

Igår blev min make åter arbetslös från sitt jobb, trist. Det var andra gången. Igår var han då tvungen att ta sig till förnedringsförmedlingen och satt i en kö som sällan skådat. Han har hade dock turen att träffa en human arbetsförmedlare.

Idag på förmiddagen skulle han då åka tillbaka till Norge där hans senaste arbete fanns för att ordna upp den drös av blanketter som ska fyllas i och träffa NAV och diverse andra jobbkontakter.

Han svänger in och kliver ur på "jobbet" då ropas det efter honom och de vill att han ska jobba NU!!

Okej....det var bara till att lösa ut nya käder och börja arbeta. Framförhållning??? Nix! - Men livet flyter på ett tag till.........GÔTT!

=)

Rockiga snögubben!

Barnen har byggt en härlig snögubbe med riktig morotsnäsa, men med pappas solglasögon, mössa och popsnöre som han hade när han spelade i band.

Roligare kan man nästan inte ha tycker Nora

Tilde tycker att det är en riktig pudding!!

Look a like!!

På morgonen fick docksåpsdockorna smaka på Noras sax och jag hann ta ifrån henne saxen innan en barbie han bli friserad, och lungt och pedagogiskt tala om för henne att man klipper bara i ritpapper, inte på leksaker, böcker, kläder eller hår.
Jag vet inte om något av det alls fastnade alls i hennes medvetande. Ni ska veta att min lilla Nora hade en liten söt bobbad page om än lite traslig...lägg märke till att jag skriver hade ..

Senare på kvällen hade hon lyckats klippa av håret på sidorna och luggen.

efter mammas klippning...............

Nu mera ser hon ut som Elsa i Creepschool

Skolstart!

Min lilla tulta har blivit stora tjejen, idag är hennes första dag på skolan, i 0:an. Tycker inte det var längesen man gick och funderade på vad som kickade runt i min stora mage....men nu är hon nyssfyllda 6, trotsig, rar, förnuftig och oregerlig och skoltjej!
Igår var vi och hälsade på vid fritids. Hon ville INTE att mamma skulle vara kvar utan ville att jag skulle åka. Och idag ville hon vara själv när hon började skolan. Det är ju en hel del nya ansikten i klassen men många bekanta och de flesta 6-åringarna från dagis börjar ju samma skola så det är nog en trygghet i sig!
Hennes lärare är Amela och Marianne, två trygga goa människor som man känner förtroende för! Men det är ändå med skräckblandad förtjusning som man lämnar över henne till skolan där hon ska vara i minst14-15 år framöver.
Nu har hon precis åkt och det ska bli så spännande att höra vad hon gjort idag när hon kommer hem!

Utflykt med Ronja

Så var det då dags för första riktiga ridturen på Ronja. Hela familjen följde med och vi hade tagit med matsäck för att kunna fika i gröngräset. Det som var en mulen morgon visade sig vara en varm och tryckande dag när vi väl kom ut.Nora tog kärran tillsammans med pappa.

Tilde var lite skeptisk eftersom Ronja var piggelin och lite otålig! Men efter mammas påhejning och lirkning så gick det faktiskt bra! Jag frågade om Tilde ville trava men där var gränsen nådd. Mamma som kan vara lite påhittig smög igång Ronja i trav och Tilde gillade det om än hon tyckte det var pirrigt i magen.

Sen var det lite fika. Jocke som kom hem inatt från jobbet fick lite frukostmackor.

Ronja ville också ha fika

Sen begav vi oss hemåt. Jocke skulle göra sista dagen på jobbet innan semester!

Tilde klarade av att lägga Ronja i trav och sakta ner i skritt flera gånger.Sen var Ronja varm!

Avsvampning tyckte hon var skönt!

Nora klappar Styrmir

Glada barn i höet!

Det var åska i luften idag och med den tryckande värmen kom bromsen. Tur att man har en hästbutik som närmsta granne; Hästboden så jag fick lite Hästdeo till Stumpan!

glitter-graphics.com

Pedikyr och färdig för utflykt!

Igår var hovslagaren här och fixade Ronjas fossingar! Så nu är hon nyverkad och trippar som en prinsessa. Hon skötte sig exemplariskt på stallgången.

Idag packar vi matsäck och går på en liten tur med henne.....mer om detta lite senare.

Håller min äldsta dotter på att flytta?!

Min äldsta dotter Tilde snart 6 år har hittat sitt stora intresse, hästar. Vi har provat allt möjligt, musiken, gympa, fotboll allt. Men INGET har passat henne. Men för några veckor sedan kom hon på att vi har ju faktiskt har ett fint stall "Stall Yre" som närmsta granne där Lars och Carina Moberg bor med sina barn och hästar, katt och hund.
Hon har nu de sista veckorna mer eller mindre "terroriserat" hästarnas ägare med att ständigt vilja hjälpa till och sköta om stall och hästar, men inte minst att fika med hästtjejerna. En viktig bit i det sociala livet i ett stall!

Följande utspelar sig denna morgon då hon är på väg till dagis:

Jag och maken letar febrilt efter Tildes gula tights. Vi vet att de inte ligger i smutstvätten. Vi huvudvänder ALLT!! Tillslut säger Tilde som hela tiden övervakat vårt letande:

- Nää de har jag i stallet.
-I stallet?? säger jag undrande.
-Jaaaa
-Näää men där har vi ju inte haft dem.
-Joo, säger Tilde jag tog med dem dit.
-?????????!
-Jaaa och pappas kudde.(Den hade vi letat efter igår)
-Jahaa varför det?
-Joo man behöver ju en kudde om man ska sova på höskullen,
-Okej......
-....men så fanns det inget hö kvar där så jag fick sova hemma istället.

Vad tror ni håller jag på att förlora min lilla prinsessa?? Håller hon på att flytta hemifrån?

Mitt nya/gamla hatobjekt

Jag har sedan början varit emot dessa studsmattor som verkar växa ur varenda trädgårdsgräsmatta. Nu kanske många tycker att jag är en präktig förmanande mamma som inte tillåter mina stackars barn att ha kul. Det kanske är såå vad vet jag ?

Jag har alltid vägrat köpa en till mina barn som gääärna hade sett att en hade stått i vår trädgård. Dock ska medges att jag hade ett tillstånd i våras som jag bara kan kalla dålig karaktär. Jag var då ytterst nära att åka inn på ett större leksaksvarhus och köpa dem en.

Jag har hämtat en text om studsmattor där det står: "Aktivitet på studsmatta är inte bara roligt, utan också bra för bl a balansen, syreupptagningsförmågan, motoriken, hjärtverksamheten, koordinationsförmågan, lungorna, blodcirkulationen och musklerna. Både barn och vuxen har en rolig och givande stund på studsmattan. "

Dessa argument har jag matats med av andra föräldrar, när jag som förmanande mamma hindrat mina barn från att delta. Detta med att bara hoppa en och en och med skyddsnät eftersträvas inte alltid av föräldrar. (En undran bara...kan man inte stimulera detta på andra sätt??)

Jag kan också tycka att det är ett stimulerande redskap på många sätt men då måste vi väl ändå kunna förbättra säkerheten och minimera skadorna.

Jag har jobbat som sjuksköterska både på akutmottagning, operation och IVA och har med egna ögon fått erfara att skadorna ökar otroligt, inte bara att de ökar, skadorna man oftast ådrar sig är oftast mer komplicerade.

Hittade en artikel i läkartidningen som beskriver detta. (har även lånat bilden där)

Jag köpte ingen studsmatta, idag är jag glad för detta. Jag kan aldrig vara med mina barn och hindra dem till 100% att studsa på vännernas studsmattor, men jag försöker....

Igår hände det i alla fall. Jag förstod med en gång att det inte stod rätt till när Nora kom ner till mej. Hon brukar inte klaga länge när hon slagit sig. Jag satte henne i bilen och for ner till akuten i Arvika där de snabbt tog emot oss!!

De var jätte goa mot vår lilla Noris och hon fick snabb smärtlindring. Snabb undersökning av läkare och snabbt ner på röntgen. Sköönt!

Preliminärt fick jag veta att Nora hade en fraktur på humerus, dvs överarmsbenet och att den satt långt ner.Man var tvungen att konsultera ortoped i Karlstad om evt operation. Det dröjde lite men Nora sov gott då så det var skönt för henne.

Tillslut fick vi beskedet att det såg ut att ligga fint ihop så det skulle räcka med ett gips. Men att vi ska tillbaka för en kontroll röntgen på onsdag för vidare behandling. Hoppas, hoppas att det ser bra ut och att hon slipper opereras!!

Nora var helt enastående duktig. Grät gjorde hon när gipset las och man var tvungen att vinkla rätt armen, men hon lät de göra det!!! Vår duktiga lilla prinsessa!

Nu ligger hon nedbäddad för hon är så trött idag. Ligger och tittar på Saltkråkan och äter glass.

Som ni kanske förstår kommer inte nått köp av studsmatta genomföras här på Åsen......

Vi håller oss till andra skaderika hobbies som hästar istället ;-))

Vimmerby Dag 1

Tiiidigt på måndagmorgon så styrde bilen mot Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld!

Trötta med förhoppningsfulla och spända barn.....och föräldrar...

Tillsluuuut efter lite gnat och klagan, ett antal kisspauser och glassar, kom vi fram till campingen och vår stuga var klar trots att vi var lite tidiga för att få checka in.

När vi fått in vår packning i stugan begav vi oss till parken för att få åtminstone några timmar innan vi skulle ner till stan...för andra aktiviteter.

En promenad på Lottas alldeles egna Bråkmakargata.

Vi hann med att träffa Karlsson och Lillebror, "husbocken" och tjuvarna.

Några åk från rutschkanorna från Karlssons tak hanns med också.

Nora starkast i världen.

Sen var vi tvungna att gå ner till stugan för att byta om för att åka till......

Karlsson, karlsson värdens bästa Karlsson det är......

*

*

*

*

*

*

Viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

För tre veckor sedan SMS:ade jag min numera make och frågade om han ville gifta sig den 9 juni och det ville han. Då hade jag redan tittat på ring och klänning...*ler*

Det blev ett enkelt bröllop i Vimmerbys Rådhus, men inte mindre känslofyllt för det.

Personalen var underbara och hade ordnat det så fint och ALLT blev perfekt!!

Ringarna speciellt gjorda för tillfället.Blev lite stressigt för guldsmeden....... 3 brillianter som får stå för det bästa jag har i livet,

Joakim ~ Tilde ~ Nora

Våra buketter som jag så försiktigt fraktat hemifrån Arvika, var i mina favorit blommor, Pionknoppar, hortensia, daggkåpa och brudslöja. Blommor som kändes helt rätt i den årstid vi är i nu. De står fortfarande lika vackert!!

Kvällen avslutades med en god middag i Vimmerby.

Av Vimmerby kommun fick vi detta blomsterarrangemang. Stråna är sammanbundna med guldtråd och pärlor och bildar ett hjärta ovanifrån.

Så för att ha planerat och arrangerat detta på 14 dagar r jag mer än nöjd.