8 år...

Idag är det 8 år sedan min mamma gick bort och 10 år sedan min pappa begravdes.

Märkligt sammanträffande. Men när mamma låg på sjukhuset åkte jag upp till henne den sista kvällen och tog avsked av henne. Jag bad henne helt enkelt släppa taget och gå till min pappa.

Varje natt sedan han dog hade hon drömt om att han tog henne i handen och hjälpte henne över ett dike i skogen där de så ofta var.

Denna natt tog han henne i handen och tog med henne till den andra sidan bort ifrån oss. Mamma tappade gnistan när pappa gick bort. Utan honom var hon halv. Och det var egentligen inte så konstigt. De levde för varandra och för familjen.

När klockan var 5.45 ringde de och sa att det var slut. Det var en kall morgon och jag gick ut och gick ner till Racken. Det knäppte och ylade i Rackens is och det kändes så tomt..ändå kunde jag inte gråta. Gråten satt fast i bröstet och där kom den att stanna länge innan den kom ut. Och den har inte kommit ut ordentligt ännu. Jag hade inte "tid" att sörja min mamma, jag var tvungen att försöka överleva för mitt första barn som nu var 5 månader.

Jag var nybliven mamma och själv förlorat min mamma. Vem skulle jag nu ringa? Vem skulle jag nu fråga till råds? Jag kände mej helt rådvill.

Det var många gånger som jag lyfte telefonluren för att ringa...och det är många gånger nu den senaste tiden som jag önskat jag kunde prata med både min mamma och pappa och få berätta, få glädjas över mina barn tillsammans med dem. Men jag vet att de gör det i sin himmel. De ler och skrattar åt och med våra barn och de gråter då vi är ledsna. Jag vet det.

Nu vet jag ju att jag inte är ensam. Jag har min fina familj och jag har mina syskon och kanske vi står varandra närmre nu än tidigare.

På mammas begravning ville vi ha anemoner i handbuketterna. Det var mammas favorit blomma och det var det enda rätta valet. Så på min mammas födelsedag den 12/2 köper jag alltid anemoner till graven.

Jag saknar dej mamma

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill.
och blir åter kysst.
Slumra min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!